Cynisk & småsur.

Jag tror inte att det har gått så lång tid mellan två fotbollsträningar/matcher för mig på väldigt måbga år som mellan senaste matchen mot Nordia och gårdagens träning. Det var nästan tre veckor under vilka jag inte rörde en boll. Därför var det förstås extra skönt att träna, trots att det gick småkasst och jag fortfarande kände av spåren av de senaste veckornas förkylning.

Idag var det dags för match igen. Eis stod på andra sidan planen och vi, LAIK, hade ett mycket bättre lag jämfört med senaste matchen. Klasspelare som Anders Bylin, Micke Edqvist, Kristoffer Boman och Johan Nälssén var nya för dagen. Eis började bra och pressade oss ganska bra utan att skapa några heta chanser. Efter en kvart tog vi ledningen efter att Micke Bodin (mycket bra idag) kom runt och spelade snett bakåt till Bylin som säkert lade in bollan bakom Hedström i Eiskassen. 1-0 stod det också i halvtid.

Ganska tidigt i andra spelade jag fram Micke Bodin som kom förbi deras sista back och lade in 2-0. Lite senare kom samme Bodinbroder runt på vänsterkanten och sköt ett ganska bra skott mot bortre som Hedström tippade i stolpen. Jag hade bara att bredsida in bollen i öppet mål. Med knappa tio minuter kvar bröt jag en passning i Eis backlinje och tunnlade deras mittback. Fri med Hedström gjorde jag inget misstag utan placerade bollen till vänster om honom.

Allmänt spelade vi bra, även om Eis var otroligt bleka med tanke på spelarmaterialet som de trots allt förfogar över. Vår insats skall dock icke förringas, vi var hårda och diciplinerade i försvaret och de hade egentligen bara en vass chans under hela matchen. Personligen är jag halvnöjd. Jag spelade under stora delar av matchen ganska dåligt, men jag gjorde trots allt två av målen och spelade fram till ett. Fyra mål för laget, jag var inne på alla, can't be all bad. Dessutom är det sjukt kul att spela.

Nordia fick "bara" 2-2 mot Bro. Martin var missnöjd.

Imorgon ska jag ut och springa i min nya löparoverall. Jag ska försöka sammanfatta året lite grann också. Imorgon. Och så ska jag göra klart den nya designen till bloggen. Den blir helt ok. Det enda som är kvar är egentligen att få över allt till Blogger och se till att allt ser ut som det ska. Borde inte vara något stort problem.

Saddam Hussein är död. Det är synd. Dödsstraff är ALDRIG rätt. Han hade gjort sig förtjänt av ett mycket värre öde. Smatidigt finns det folk som har gjort sig betydligt mindre förtjänta av att dö. Jag vill låtsas som om att detta är en lätt fråga. Jag tycker nog att det är det. Det är helt enkelt fel att ta en annan människas liv, även i hämnd- eller straffsyfte.

Facebook verkar lite kul.

Nyår är skit.

Det är inte The Golden Gate. Jag talar då inte om bag-in-box-vinet, utan John Vanderslice-låten. Och fan vad jag gillar Waiting game. Otrolig låt. Alla borde lyssna på den, hela tiden.

Det finns ett problem med att skriva blogg. När man skriver är man för det mesta stressad, upptagen och trött. Man har inte samlat sina tankar, inte tänkt ut några formuleringar. Med lite tur har man tänkt på någon grej som man kanske ska skriva om. Ganska ofta blir det inte ett ord skrivet om det man har tänkt på. 

Slutresultatet blir alltså inget mästerverk. Inte ens Strindberg skrev bra grejor på första utkastet. Men man måste väl också inse att man inte är någon Maciej Zaremba.

Köpte för övrigt Zarembas bok till farsan idag. Jag ska läsa den när han är klar.

Annars har dagen ägnats åt mellandagsreor och kaffe. Först var vi i U-a och skickade hem mormor och åt lunch med Per, sedan for vi till Jakobsberg och kollade in outletbyn. Jag köpte en tröja. Men någon löparoverall eller jacka blev det inte. Jag är bra på att inte köpa det jag ska köpa.

Vi lever i ett konsumtionssamhälle. Folk lever för att handla. Och folk räknar med att kunna handla. Alla ska ha allt. Fan. Jag vill ha ett klasssamhälle. Jo det vill jag. Folk är olika, folk ska vara olika. I ett rättvist samhälle finns skillnader. Jag vill ha rättvisa, inte "alla ska få lika stor del av kakan"-rättvisa utan liberalism-rättvisa. "Alla ska få göra allt de kan"-rättvisa.

Sen vill jag ha Oasis - Some might say.

Jag ska försöka att bli lite smartare. Jag ska försöka bli lite starkare, lite snabbare, lite uthålligare. Det är en bra målsättning.

Varför bry sig? Bra fråga.

Just nu är både Reinfeldt och Littorin på fackens sida. Det suger. Facken suger. Låt mig utveckla mina tankar, så att ingen tror att jag saknar argument. Vad gäller Vaxholmsaffären så beöver man bara läsa Maciej Zarembas artiklar i ämnet, Den polske rörmokaren. Byggnads blev tokiga och främlingsfientliga, troligtvis i strid med EU:s gällande lagstiftning (Svensk lag ger facket mer eller mindre obegränsade rättigheter). I salladsbarkonflikten som pågår i Göteborg för tillfället har en liten salladsbar med två timanställda, som inte vill ha kollektivavtal och har bättre villkor än vad avtalet skulle ge, försatts i blockad, tillsammans med resten av saluhallen där de håller till.

Det ska gälla avtalsfrihet i Sverige. Det är en bra princip, tycker jag. Man ska inte behöva gå med på något som man inte vill göra. Landsorganisationen håller inte med. De säger dig värna sina medlemmars bästa, vilket ju är förståeligt. Men i dessa båda fall verkar denna princip ha glömts bort och ersatts av en tanklös jakt på företagare. Metoderna är gangsterliknande på mer än ett sätt. Facket ger sig själv rätt att åtala, döma och verkställa. Allt det är jag inte förvånad över. Folk är idioter, precis som man kan förvänta sig. Det som förvånar mig är att den nya regeringen följer i fackens koppel. De går duktigt fot när det som behövs är en motkraft, någon som sätter ned foten och säger att det är dags för lite sans och vett.

Det blir mer och mer uppenbart att den viljan saknas i regeringen Reinfeldt, vilket leder mig till den viktigaste frågan för dagen: Vad ska jag rösta på nu då?

Jag är öppen för förslag, men just nu står det mellan nihilistmisantroperna och Lena Philipssons bakparti (om de ens finns längre) iför nästa val.

Mono - The remains of the day.

Det positiva med låga förväntningar är att man lätt överträffar dem. Så ock idag.

Jag har fått ganska bra klappar, och gett bort ganska bra klappar.  När jag hade slagit in dem hade jag fortfarande inte bestämt vem som skulle få vad. Det blev en bok till brorsan, en lampa+skiva (Ecce cor meum) till mormor, cykellyktor till farsan och ett änglaspel+Ernsttändstickor till morsan. Designtorget is the shit.

Jag fick verktyg, armékniv, sängkläder, choklad, choklad, choklad och choklad. Klart mycket mindre choklad än vanligt alltså. Verktyg är ju bra att ha i alla fall.

Jag är uppenbarligen vuxen. Tycker att det är roligare att ge än att få. How can I make it stop?

Farsan läser Vete, Vapen och Virus nu. kul att diskutera den. Vi spelade TP också. Min vanligaste replik var "Jo, det kan jag, vi har läst om det i skolan". Jag går kaske ett bra program. Eller ett dåligt? Beror på ens kriterier.

The Shins - Phantom Limb

"Jag vaknar utan något som helst pirr i magen, går upp, äter filmjölk med sylt och müsli. läser tidningen, säger "Men oj" och "Hej påre" till mormor några gånger. Hela familjen är mer eller mindre obekväma med befolkningstätheten som råder på Bergvägen 4. Ingen säger dock något om detta. Det är så kul att ALLA är här, äntligen. Morsan har gått över till att prata hälsingemål, farsan har gått in i en derpression och åker iväg med bilen ett par-fem timmar. Brorsan längtar efter sin dator. Snart kommer farbror Pontus, som säger allting två gånger och därför är tyst väldigt sällan. Jag går upp sätter Blind Pilots på repeat. "

Det där var förra året. I år är det mer eller mindre samma sak, fast lite bättre. Jag lyssnar på Waiting game istället för Blind pilots, kollar på Grey's anatomy istället för att vara ivägen på nedervåningen och framförallt: Jag vet vad jag har för förväntningar. Det är fördelen med att ha noteringarna kvar i dagboken från förra året. Det var inte bättre förr. Hade jag inte läst det där hade jag räknat med att det skulle bli jättetrvligt, för det är det ju på jul.

Fan heller. Jul är en pina, en dag där alla ska göra så lite som möjligt på samma ställe. Helt onaturligt. Men det är klart, att frossa i mat, kakor och godis är inte fel ibland...

Jag kollade inte på Kalle Anka idag. Glömde bort det. Ingen större förlust, bara lite ovanligt.

Jag önskar att jag visste allt. Jag vill vara Wikipedia. 

Nu ska jag vara social ett tag. Jag ska nynna på Take Comfort också. Låt nummer 8 på Make this your own. Trea på "Hetast just nu-listan".

Hur sågar man någon vid fotknölarna utan att vara elak? Går det? Ännu viktigate: Kan jag göra det? Tror fan inte det. Men jag vill egentligen inte heller. Jag gillar ju att vara elak.

Detta är officiellt dagens I-landsproblem. Det är så i-land att jag inte ens kommer uppmana till bojkott: 
Last.fm är diskriminerande. Varken Devil doll eller Mars Volta får egentligen konkurrera på lika villkor som andra artister. Det funkar nämligen så att efter att halva ens låt är spelad får den registrerad hos last.fm. Sufjan Stevens Illinois innehåller 24 låtar. Devildollskivan som jag har innehåller två låtar (på vardera ca 30 minuter). Efter en timmes lyssning på Sufjan har han fått runt tjugo steck i protokollet, medan 30 minuters Devil dolllyssning ger två treck i deras protokoll. Last-fm är diskriminerande mot band som gör långa låtar helt enkelt.

St. Vincent, min blivande fru, är klart bättre på skiva än på scen. Den oslipade diamanten börjar liksom glittra mer på skiva. Har bara hittat en låt än, Paris is burning, men den är bra. 

Jag är sanslös på att planera. Tänkte redan i morse att jag troligtvis kommer att ha skrivit klart runt två. Klockan är nu 01:55 och ag är precis färdig. Ska läsa igenom det en gång till imorgon innan jag skickar det, men jag känner mig ganska nöjd, med tanke på den ambitionsnivån jag hade och den tid jag har lagt ned.

Man får tid att lyssna på väldigt mycket musik när man sitter såhär. Skönast när man skriver om Tempelriddare är helt klart Paul McCartneys Ecce cor meum. Stämning.

Har druckit dagens första Red Bull (varför har inte Folkes PK?) och har skrivit dryga tre sidor av recensionen (recension är det svenska ord jag har svårast att stava till tror jag) och har en aldeles färsk förkylning som håller mig medveten om livets baksidor. Som om jag inte visste något om dessa sedan tidigare. Och som om inte historia är tillräckligt.

Helt i skuggan av allt annat den här veckan har The Shins nya skiva hamnat. Den har precis som Make this your own läckt ut på nätet alldeles nyligen, och den är skitbra. 

Är det så att den kollektiva mänskliga idiotin är konstant? Kanske. Eller också blir den större när fler och fler människor tillkommer. A tror att internet kommer att göra människor smartare. Jag kontrade att det "största" som vi har fått från internet i år är Snakes on a plane och Lilly Allen. Lilly må vara ganska smart, men Snakes on a plane är det inte.

The Shins - Split needles. New shit, good shit.

En del saker förstår jag inte. Jag förstår dynamiska system. Jag vet vad som händer om jag skickar in ett steg eller in impuls eller vad fan som helst. Jag hoppas därför på en femma på tentan. Konstigt att alla satt kvar så länge förresten.

Men. När jag inte har en aning om hur saker och ting fungerar blir jag lite sur. Nu är jag sur. Men kanske... Jo, så kan det vara...

Jag har druckit för mycket kaffe också. Kaffe in, finmotorik ut. Enkelt.

Nu ska jag läsa 250 sidor och skriva 6 sidor. På måndag ska jag vara tillbaka i den riktiga världen igen.

There is no patch for human stupidity. 

Make this your own växer så sakteliga. Men den är fortfarande inte det jag hoppades på. Inte sämre kanske, men annorlunda. Ingen ny Blind Pilots eller Amber dock. Det är inte så konstigt heller. Den nivån är svår att nå.

Waiting game, nästa singel från skivan, är den låt om jag gillar bäst än så länge. Men jag behöver ilska. 

Johan Norberg (www.johannorberg.net) är en intressant bloggare. På senare tid har han tagit upp hur media benämner olika diktatorer. Pinochet benäms mer eller mindre uteslutande som "Chiles förre diktator" eller liknande, medan Mao Zedong och Fidel Castro oftast benämns som "ledare" eller liknande. I Castros fall försvara sig SR, som fått en dirkt fråga av Norberg, med att man kallar sittande regeringschefer för ledare även om de kan klassas som diktatorer. Mao har inte tagits upp i den diskussionen, men gubben är onekligen död sedan länge, och han var onekligen en rätt läskig diktator, men ändå benämns han allt som oftast som "ledare" eller "ordförande".

SVT klassar Che Guevara som en av vår tids "stora tänkare". Jo, tjena.

Skorna jag beställde från ebay kom idag. jag hade beställt dem i japansk storlek 27, storleken som jag har på mina nuvarande Yonexskor. Detta motsvarar europeisk storlek 43 på mina gamla skor, men på de nya är 27=44. Blir bara till att sälja dem och beställa nya. Har hittat ett par som just nu kostar £15. Lovande.

John Vanderslice - Exodus Damage.

Det var väntat, det var helt väntat, men ändå är det lite bittert att torska med 4-0. Nordia hade alltså inga som helst problem att köra över Laik idag. Laik saknade de flesta ordinarie spelarna och var således tunnt på alla kanter. Jag spelade visserligen hyfsat bra och var inte inne på något av målen, men det är ju knappt ens av akademisk betydelse.

Fuglesang kom upp. Det var som fan.

Själv sov jag när det hände. Tidigare på kvällen hade jag varit på Shakers spelning på Kalmars. Bra som vanligt. Jag fick med mig en signerad ep hem. Klart man måste ha en sån liksom.

Annars lyssnar jag gärna på Iron & Wine. Det är en underbar singer/songwriter som egentligen heter Sam Beam som jag kom i kontakt med genom hans cover på Postal Service-låten Such Great Heights. Albumet Our Endless Numbered Days är en pärla. Låter ungefär som en korsning mellan lugna versioner av The Shins och Sufjan Stevens. Avskalat, lugnt och underbar sång alltså. Den har växt till en av mina absoluta favoriter. Skaffa!

Ok. Nu har jag lyssnat igenom Make this your own. Jag är besviken. Jag har tidigare beskrivit TCTC som ett band som kan låta som om världen är på väg att gå under. Världen går inte under på Make this your own. Det är synd. Melodierna är bra, i vissa fall lysande, och jag tror att jag kommer att lyssna många gånger på till exempel Head och Waiting game. Men det är inte det bsta album som har gjorts. Istället för att ta steget fullt ut och fullborda det som påbörjats i Kick up the fire… så tar TCTC steget mot publiken som vanligtvis lyssnar The Killers och The Bravery. 

Skall tilläggas att det brukar ta ett tag att uppskatta TCTC. Damage t ex, som jag ogillade direkt när den säpptes för några månader sedan, framstår nu som en av de bästa låtarna TCTC släppt. Dessutom bör man påpeka att många av bandets allra bästa låtar bara kommer ut som b-sidor.

Jag har precis satt på första låten på "make this your own", The Cooper Temple Clauses ännu icke släppta album som jag precis har laddat ned. Jag har ju sagt tidigare att det här ska bli den bästa skivan någonsin. Det blir svårt, men jag är fortfarande hoppfull. 

Nyligen nedladdad och ännu inte genomlyssnad, är Sufjan Stevens julsamling. Bra än så länge i alla fall. Mycket bra.

Bäst: Sufjan Stevens - O holy night. Banjon och två Sufjan-stämmor. Allt som behövs för att göra den här låten magisk.

Koop var bra. Jävligt bra. Sanslösa instrumentalister och ett grymt sväng. 

Impressive, most impressive.

Inatt var det rymdvaka hos rymdnörden K. Det blev ett gigantiskt antiklimax, K blev deprimerad och E sover över på Uthhuset.

Styrelsemöte idag. Jätteroligt. Jag tror att det blir en grymt bra styrelse.

Godnatt.

The Postal Service - Recycled air

Jag har hittat bra belgisk musik! Styrofoam har visserligen fått god hjälp av Ben Gibbard, men deras skiva Nothing's lost är bland det goaste man kan lyssna på just nu, och Couches in allyes är inget mindre än ett mästerverk.

Jag har köpt nya badmintonskor på ebay. Farsan köpte likadana på samma ställe. Lite störande att ha likadana skor som honom, men får man Yonex SHB99 för 470 spänn så blir sådana småsaker oviktiga. De kostar f ö 1099 på Fyrisfjädern.

Apple kommer att släppa en telefon. Det kommer att vara en "iPod-mobil" och de senaste ryktena som kommit nu i dagarna får mig att dregla rejält. Vad har vi fått "veta" då? (Med Apple vet man ju aldrig på riktigt, man tror mest). Jo, den är sjukt liten och är i slide-utförande, har skal i aluminium och zirconia (mao, den är reptålig) och kommer att få 4/8 Gb flashminne. Det snackas också om dubbla batterier.

Jag vill ha. Frågan är hur länge man får vänta Januari är den optimistiska gissningen.

Ja, fotbollshoran har varit i farten. Han var och tränade med LAIK idag. Det gick väl ganska bra men det kändes inte lika seriöst som på nordiaträningarna. Micke Edquist är dock en riktigt bra spelare. Tyvärr verkar han inte vara så motiverad att spela vidare. Robban Fredriksson (Upplands skyttekung förra säsongen) och Linus Bylin (har provspelat för AIK) försvinner inför nästa säsong, så LAIK får nog ett markant sämre lag än i år, då de länge var med och nosade på topplatserna i vår serie. Återstår att se om jag kommer att vara med i det laget.

Ganska klart är dock att jag kommer att vara med i nästa helgs match i inomhusserien. För motståndet står inga mindre än Nordia. Det blir en tuff match men det ska bli sjukt kul. UNIK:s serie verkar också bli rolig, med såväl Åsunda som Fj-100. Jag ska ta och ringa dem.

Fotbollshora var det.

Faktum är att det passar ganska bra att köra i LAIK just nu, närmaste månaden. Jag lär ju vara hos familjen åtminstone över helgerna. Sen kanske det passar bättre med exempelvis UNIK. Vi får se.

Blur - Parklife. känns konstigt att "tipsa" om den. Alla har hört den. Vill nog bara påminna itt framtida jag om att den är bra.

Ok. Lördag, klockan är halv ett lite drygt. vad gör en cynisk & småsur människa då?

Han sitter och jobbar med kursvärderingen ör Kemi grundkurs och lyssnar på Ennio Morricone. Jag missade konserten som gick på tv nu i veckan med honom, vilket jag tyckte att jag kunde botgöra genom att ladda ned en skiva med snubben. Han är ju faktiskt riktigt bra. Ska lyssna in mig på de honom nu, sen ska jag ta tag i Nino Rota. Jag är allmänt för dålig på att lyssna på klassisk musik. 

DN är generellt sett en bra tidning. Om man ska rangordna landets tidningar alla kategorier så kommer den lätt in på topp tio. Jag läser ledarna, och för det mesta skriver de saker som jag håller med om. Dock inte så ofta som jag skulle vilja. Nu i veckan skrev de om landets lärarutbildningar, med anledning av en ny rapport som säger det som vi som är något sånär insatta har vetat i flera år – det råder fullt kaos. 

Jag tror att jag har nämnt tidigare hur värdelösa ILU (Instititutionen för lärarutblindningen i Uppsala) är, men det tål att upprepas. 

Två av mina gamla korridorare studerade till lärare. Den ena var en introvert mussla och den andra en dyslektisk pladderpajas. Ingen av dem var särskilt smart. Tror inte att de skulle kunna få över 1.0 på högskoleprovet. Trots detta klarade de sig relativt fint på lärarprogrammet, eftersom de aldrig behövde skriva tentor. Vad säger det då? Jo, att (1) läraryrket lockar inte kompetenta studenter, vilket gör att statusen på yrket urholkas ytterligare och (2) man behöver inte vara kompetent för att bli lärare. 

En kille på morsans jobb pluggade till lärare. Har träffat honom och han verkar trevlig och morsan verkar tycka att han är duktig dessutom. Han var tvungen att hoppa av för att han inte kom inte på de kurser som var obligatoriska för utbildningen. Är det så det ska avgöras vilka som blir klara med sin utbildning och inte?

Z har undersökt möjligheterna att som STS-are läsa till pedagogiken för att få en lärarexamen. Det är uppenbarligen omöjligt. Kurserna ges inte på distans, inte på halvfart och inget annat görs för att underlätta för andra studenter att bli lärare. Det finns många civilingenjörer (och sannolikt även andra studenter) som skulle bli otroligt bra lärare, och som har viljan att utbilda sig. Men inkompetens på ILU gör att det i praktiken är omöjligt.

Det är sjukt. DN håller med mig. Man kan dock tycka att det är fem-tio år för sent.

Jag ska fortsätta min DN-recension en annan dag. Adios!

Richard Cheese är en tokig snubbe som gör Loungecovers av allt möjligt, från Imagine till Butterfly (ja, Crazy Town-hitten). Ganska roligt i mindre doser. Hate to say I told you so är en av höjdpunkterna.

Maciej Zaremba fick Stora Journalistpriset som årets berättare. Jag håller med. Har man inte läst "Den polske rörmokaren" och "Rättvisan och dårarna" så borde man göra det omedelbart (framförallt den förstnämnda). Zaremba är otrolig på att få fram rätt fakta och presentera den på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt, samtidigt som han argumenterar för sin åsikt. Jag hoppas att han väljer rätt ämne till nästa artikelserie. Utbildningsväsendet kanske?

Jag fick ett samtal från LAIKs tränare Patrik Sjö igår. De vill att jag ska komma och lira för dem. Jag är tveksam, men ett par träningar kan jag testa i alla fall. Fortsättning följer.

Mamma fyllde 50 i onsdags. Hon fick Koopbiljetter och en ryggsäck av mig. Hon blev glad tror jag.

Nu ska jag sammanställa kursvärderingar.

The Postal Service - Recycled air. Ben Gibbard är genialisk i sina bästa stunder.