Cynisk & småsur.

Det har hänt grejer i världen. Sverigedemokraterna är över riksdagsspärren till exempel. Det är lite väl tidigt för att jag ska tycka att det är bra. Men å andra sidan har jag börjat vänja mig vid tanken att de kommer att komma in i nästa val. Tur att det är ett tag kvar tills dess då. Det känns i alla fall som att integrationsfrågorna kommer att vara i fokus i nästa valrörelse.

Ergo är ofta rolig. Men samtidigt är det mycket tragisk läsning. VSF vräker ur sig skit i mängder i varje nummer. I dagens nummer svarar de på frågan om vad de två viktigaste frågorna för partiet är:

"1) Att kvinnor ska våga ta plats, meritera sig och säga ifrån när de känner sig kränkta. 2) HBT-kompetens på Studenthälsan."

Ursäkta mig, men jag tycker faktiskt att saker som studiebevakning, utbildningskvalitet, arbetslivsanknytning, kårobligatoriet, demokratisering borde väga lite tyngre. Jag skäms över min kår.

I helgen är det Enköpingsmästerskap i badminton. Ska bli kul, men jag är inte i form över huvud taget. Jag kan glädja mig åt nästa veckas fotbollsschema i alla fall. På tisdag går vi ut och tränar på gräs för första gången och på fredag är det dags för match mot mina gamla kamrater i IK Nordia. Det artar sig.

Entourage är en riktig drog. Tyngre än heroin. And I am in it. DEEP! Tur att jag snart har kommit ikapp.

The Cooper Temple Clause - Blind Pilots. Den bästa låten någonsin. The soundtrack of my life.

Jag har aldrig skämts så mycket över det svenska landslaget som idag. De har å andra sidan aldrig spelat så dåligt som idag. Helt otroligt. Att starta med Alexandersson och Svensson borde ge ståplats i Nybroviken.

Jag har fastnat för Entourage. Har aldrig sett en serie med så mycket vackra kvinnor i. Kvantitet och kvalitet. Svårt att hålla sig till seminarietexterna som man borde.

Idag anmälde vi flotte till Forsränningen. Temat är Sol Till Sverige – vi välkomnar växthuseffekten och förbereder oss för ett Sverige med Söderhavsklimat. K ska dansa hula-hula, i alla fall om jag får råda.

Det finns bra hip hop. Den är bara lite svår att hitta. Lupe Fiasco ft. Jill Scott – Daydreamin' är faktiskt en störtskön låt.

Snart är det dags för kårval igen. Jag kan inte undhålla detta citat från det av alla partier som mest bidrar till att ge kåren den seriositet som den är i så desperat behov av: Gotiska förbundet.

Vi i Gotiska förbundet är knappast dina vänner, men ärligt talat... är verkligen någon annan det? Vi vill höja din kåravgift, vi vill förbjuda dig att cykla i innerstan, vi vill ge dig ångest. Och det är bara vad vi vill, ingenting sagt om vad vi kan.

Annars kan man glädjas åt att det har dykt upp ett vettigt borgerligt alternativ i Borgerliga studenter. Tyvärr är jag inte överdrivet optimistisk, men detta initiativ och det faktum att man nu kan rösta via nätet kan mycket väl göra att kommuniststyret som vi lider av nu skakas ordentligt. Jag kan bara hoppas.

Jag har precis börjat nya kurser. Uppsatsförberedande kursen är intressant, men vad jag ska skriva om har jag ingen aning om. Att jag valde ekonomisk historia som ämne beror mest på att jag tycker att lärarna är trevligare där. Jag tror dock, som alltid, att det löser sig. Systemanalysen verkar vara ett sorgligare kapitel. Föreläsaren är en tokig amerikan som klämmer fram runt två vettiga meningar i timmen. Idag babblade han mest om lutande tornet i Pisa och innebandybollar. Han kastade sten också. På riktigt.

Det finns en låt som passar bättre än alla andra i det soliga vädret som nu råder: The Lucksmiths – T-shirt weather. Dessutom glider jag runt med min nya "Knight saying 'Ni'"-tröja.

Sådär. Märkte ni hur jag smög in ett litet modetips där också. Jag vill ju faktiskt också hamna på bloggtoppen. För övrigt har jag insett vilket skräp Macfeber är. De kopierar varenda artikel från TUAW.

Det som händer på kryssningen stannar på kryssnningen, eller också hamnar det på Facebook. Men det var bitvis helt galet och allt som allt ganska kul, även om man är lite trött idag. Det var otroligt skönt att komma hem till 16˚C och solsken i alla fall. Och jag fick med mig en stor påse m&m:s.

Tyvärr har jag ont i ryggen sedan fotbollsmatchen i lördags. Jag var ute och joggade en sväng nu på kvällen för att mjuka upp den lite, men det hjälpte inte jättemycket. Det är dumt att inte sköta sina sit-ups. Man får surt tillbaka.

The Postal Service är mitt favvoband just nu. Give Up är en fantastisk skiva och förväntningarna på den kommande plattan är skyhöga. Frågan är bara när den kommer. Tills dess får jag hålla till godo med det gamla. Styrofoams remix på Nothing better är exempelvis asbra.

Jag såg en ensam man i en Range Rover i går. Det var precis utanför ICA Luthagen, och det slog mig hur otroligt onödig den bilen var för honom. Om det inte hade varit så att jag är för den globala uppvärmningen skulle jag ha gjort något. Inte vad som helst heller, jag vet precis vad man borde göra. Man borde plocka fram sin nyckelknippa och rispa alla SUV-ar man kan se. Man borde be sina aktivistkompisar att göra samma sak och man skulle hålla ut och göra det till en vana, en undergroundrörelse. Då kanske den ensamma mannen tänker efter en extra gång innan han köper sin Range Rover. Han kanske inser att det inte är värt risken, och när han ska köpa en bil nästa gång kanske han väljer en lite lite smartare bil. Men nu applåderar jag istället snubben och hoppas att han snart byter upp sig till en HumVee. Ikväll ska jag nyckla alla Toyota Prius jag stöter på.

Jag gjorde en playlist med mina absoluta favoritlåtar. Det blev 449 stycken allt som allt. Tiger Lou toppar med hela 17 låtar. Inte konstigt egentligen. Bra skit ju.

Även i mig finns det en liten gnutta av moral. Alltså sådan där gammaldags "så där kan man ju inte göra"-moral, som inte är grundad på någon direkt logik, utan bara finns där, fritt flytande. Ärvda värderingar kanske man skulle kunna säga att det är. I morse reagerade jag på någonting på precis det där moralsättet. Nu har jag helt glömt bort vad det handlade om. Jag hoppas att de snabbar på med ett Alzeimersvaccin. Jag lär behöva det.

Lådvinsbio är ett alltför okänt begrepp för att få vara med på Wikipedia. Vi ska försöka ändra på det. Att dricka upp en bag-in-box vitvin samtidigt som man kollar på en film är en bra sysselsättning. Det måste bara marknadsföras lite.

Jag ska följa upp det jag skrev om igår. I skrivande stund ser det ut som följer på bloggtoppens topp 25: Femton bloggar om mode och/eller Stureplan (av dem är nio mer eller mindre rosa), sex ytterligare feberbloggar (Pryl-, Mac-, Bil-, Spel-, Reklam- och Video-feber), en sexblogg, en musikblogg (som endast avhandlar stureplansmusik, vilket gör att den egentligen inte borde räknas som musikblogg alls), en fotbollsblogg och såklart fenomenet Tjuvlyssnat.

Första politikbloggen är Esbatis komentarer på plats 49, med obetydligt fler besökare än Moorebloggen. Ful får man vara, men fan inte dum. Det borde ju vara en bättre princip en det omvända kan man tycka. Men tyvärr verkar det vara så att inte så många håller med mig. Eller finns det något intellektuellt med att spana på kläder som jag har missat? För mig verkar det mest vara en vuxenvariant av hockeykort. Lite dyrare, men samma princip.

GB har det inte lätt. Förra året var det Nogger Black som fick ta skit för att den var rasistisk. I år är det nyheten Girlie som vållar proteststormar. Jag tror att det här är ett tecken på en av två saker: Antingen är det ett tecken på att vi har det alldeles otroligt bra i Sverige. Att utseendet på en glass överhuvudtaget spelar roll för folk visar på den totala bristen på riktiga problem. Eller också är det så att folk är så inskränkta, blåsta, bombade och helt dumma i huvudet att de helt har tappat allt grepp om verkligheten. När utseendet på en glass ses som ett problem har man tappat alla vettiga referensramar. Då har man ingen aning om att man kan komma in på lärarutbildningar med under 10 i betygssnitt eller att att FN är totalt handlingsförlamat i Darfurkonflikten på grund av Idiot-Kina och Idiot-Ryssland. Gissa vad jag tror på…

Annars ser det bra ut på glassfronten i år. Den självklara snackisen på Pollax är Pepe, lekritsstruten som får alla teknologer att tänka på vår favoritmattelärare. Själv ser jag mest fram emot de nya Magnumvarianterna och nya Soleron.

Jag laddade ner ett paket med runt 500 covers igår. Mycket skit förstås och en hel del som jag hade sen tidigare, men Tatu:s version av How soon is now? är en pärla.

Jag är ledig, alltså slösurfar jag. Det är är en princip som i det moderna samhället är nästan lika självklar som dess förebild (Cogito ergo sum – Jag tänker, alltså finns jag). Den här veckan är alltså ledig…

Jag hamnade på bloggtoppen och föga förvånande är Tjuvlyssnat Sveriges mest populära blogg. Här måste jag inflika att jag är för förslaget om att FRA ska få avlyssna all kommunikation som går över Sveriges gränser, om de bara lägger ut allt roligt de hittar på tjuvlyssnat (eller startar en egen blogg). Någon samhällsnytta måste det ju vara med skiten.

Efter tjuvlyssnat är det i alla fall smockat med skitbloggar, de flesta om mode. Dessutom kom ett par feber-bloggar ganska högt upp. Macfeber klättrar stadigt. Det fenomen som jag tänkte ta upp är den rosaskimrande (tror f ö att drygt 50% av bloggarna på topp 20 går i rosa) Stureplan Ocensurerat. Det är någon anonym Stureplansperson(-lighet?) som förmedlar skvaller, skitsnack, smutskastningar och rykten om folk som rör sig runt Stureplan. Begreppet "shit covers shit" ges alltså en helt ny innebörd (DJ Ötzis Hey Baby är det jag menar med det begreppet i vanliga fall). Nu senast har den här tjejen(?) publicerat en lista med vilka som tar kokain i Stockholm.

Min fascination över att detta är så intressant för så många får mig att känna ganska mycket sympati för DN:s Anna Nicole- och Britney-rapporter. Det är fascinerande att se vad som fascinerar, intressant att se vad som intresserar.

Det kommer att bli ett hejdundrande sug runt SUG. Ericsson är på, Accenture är mer än på och dessutom är två grymma band bokade till Gasquen. Tyvärr är både Full moon party och Pang Musik samma dag. Tror dock att ganska många kommer att gå ut den dagen.

MySpace må vara världens sämsta community rent tekniskt, men det finns ändå ganska mycket bra grejer där. Kolla in Manic Circus och Promises Promises till exempel. Sen kan ni beställa SUG-biljetter av mig...

På en skylt (om att man inte ska skräpa ned eller skadegöra) i omklädningsrummet i Laikhallen står det något i stil med "Det här är ett litet samhälle, det kommer alltid fram vem som har gjort vad". Lillebror ser dig alltså. Och det stämmer nog också. Gör någon nåt skit så vet alla andra om det inom en vecka.

Ikväll är det supporterfest i Laikhallen och samma princip gäller förstås även där, samhället är ju fortfarande inte så stort. Således: Alla vet redan innan vilka som kommer att bli lite för fulla, vilka som kommer att vara lite för fulla när de kommer dit halv sju och sedan däckar på en toalett före midnatt. Ingen blir förvånad, för alla vet. Men nästa vecka kommer hon med den lite för korta svarta kjolen och det försvagade balanssinnet att vara en ordentlig tvåbarnsmor igen, och trots att alla vet så är alla tysta.

Ja, egentligen borde jag väl vara på väg någonstans med det här. Men det är jag inte. Jag vill helt enkelt ge en liten bild av hur livet ser ut i en liten håla i mitten av Uppland. Jag är också ganska söker på att jag inte gillar det. Jag trivs med att kunna gå till ICA och veta att de flesta inte har någon koll på om jag söp ner mig helgen innan. Och allra mer trivs jag med att inte det om de jag själv ser på ICA. Jag gillar anonymiteten i vardagen helt enkelt. Jag gillar inte lillebror.

Alexandra Berger är en uppsalatjej som gör trevlig musik. Kolla in hennes myspace. Voice of a heart är min favorit.

Vad konstigt det är. I onsdags hade jag min sista tenta för perioden. Sedan dess har jag haft tid att göra nästan allt jag har velat. Har tvättat, städat, festat, mailat, sovit och slappat (vad sägs om fyra timmars lunch?). Men när jag har satt mig för att skriva ned något här har det tagit stopp. Det är samma paradox som jag har skrivit om tidigare – när jag inte har tid att skriva har jag en massa saker som jag vill skriva om, men är jag sedan får tid att skriva, då försvinner alla uppslag.

Men det är i alla fall skönt att vara ledig. Jag ska hinna med att lira boll, komma på ett namn till datorn, supporterfesta, göra en hemsida, lira xbox, slappa och kanske dricka en kaffe eller två.

Men musik har jag lyssnat på. Erlend Øyes soloplatta till exempel. Jättebra elektropop någonstans mitt emellan Hot Chip, Kings of Convenience och Postal Service. Symptom of Disease är favoriten än så länge.

Senila, liberia
(In transpiranto par Ludovigo Hagwaldo)

Senila, liberia, pinuppans polar
tu hyschans, tu lajbans, extrafina!
Hejsvejzo, tu toppschyssta vischa de hectar,
||:ta sunlight, ta rabatti evergreena.:||

Tu stussas on PR de big dazumal
wenn chaendis tu sqvallrats uber globen.
Aj hajas, futurum exactum ist egal.
||:Yes, willa d'este bis narkos von oben.:||

Du gamla, du fria

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
||:Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.:||

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
||:Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.:||

Jag älskar transpiranto. Det är – som en vis person uttryckte saken – intelligent humor. Jag kan gapflabba åt Jackass också, men det här är faktiskt minst lika kul. Har även en vacker översättning av O gamla klang- och jubeltid (Senilans tempo-festival).

Det finns en skiva vid namn Happi kwam pippi (sv. Glad såsom fågeln). Den skulle man ha. Inte för att den är särskilt kvalitativ ur en musikalisk synvinkel, utan för att den är helt på transpiranto. Det räcker.

Annars är det mycket tentaplugg nu. Du lyssnar man mycket på musik. Särskilt The Postal Service har snurrat mycket. Nothing better är bra. F ö lutar det åt Roskilde i sommar.

Det är inte lätt att hålla balansen. Rätt vad det är blir det för mycket eller för lite av något. Eller också går det åt helvete ändå. Det blev för lite folk på fotbollsträningen igår. Jag var dock sjukligt trött efter en veckas ackumulerad sömnbrist kombinerad med vissa överträningssymptom. Så går det när man tränar varje dag. Det gick ganska bra ändå tycker jag. Trevligt att komma ut på grus.

Aftonbladet skriver om det "senaste överfallet i NHL". Det är inte bara ännu ett bevis på att hockey inte är en sport utan en hjärnsjukdom, det ger upphov till en relevant fråga: Vad används basebollträn till? Personligen tycker jag inte att de bör användas såsom Aftonbladet föreslår.

Mina New Balance kom idag. Tullen hade lagt på 53 kronor i avgift. Det kan jag kanske svälja. Det som däremot INTE känns acceptabelt är att de sedan har mage att tvinga mig att betala 70 spänn i porto för frakten från Arlanda till Uppsala. Jag hade ju faktiskt redan betalt frakt till Uppsala. Eller? Jävla fascister. Egentligen ser jag inte heller några vettiga argument för sådana tullar. Än värre är protektionistiska tullar som EU och USA håller fast vid för att hålla Afrika utanför världsekeonomin.

Jag måste ta och bli mer nyanserad i mina resonemang. Jag skulle ju hata mig själv om jag faktiskt läste det jag skrev. Jag skäms lite så länge.

Det fanns en tid då jag tyckte att Dolores O'Riordan (Cranberries-sångerskan) var världens bästa sångerska. Det var ganska länge sedan, innan jag hade hört mer uttrycksfulla röster som Irya Gmeyner och Nina Simone, mer innovativa som St Vincent och Regina Spektor och vackrare som Anna Ternheim och Yukimi Nagano. Hur som helst är Linger en fantastisk låt.

Igår var det Uppsalakorpens klubbmästerskap i badminton. Jag skulle spela i herrsingel B, för spelare i division tre och nedåt. Jag är väl en av de bättre singelspelarna i division fyra, så jag kände att jag hade en hyfsad chans att klara mig en bit i tävlingen. När jag kom dit visade det sig att en spelare i min grupp hade lämnat WO. Den enda gruppmatchen stod då mot en av det fåtal som har besegrat mig i serien i år. Nu var jag dock klart starkare och vann ganska lätt i två raka set, trots att jag inte spelade jättebra. Ett par timmar senare var det dags för finalspel, en 3-pool med de övriga gruppsegrarna. De övriga två möttes först och körde en stenhård tresetare. Det var precis vad jag hade hoppats på, för gubbar på den här nivån har vanligtvis inte kondition som räcker för mer än en match i rad. Det blev dock ingen lätt match för mig mot Max, som hade vunnit den första slutspelsmatchen. Tvärtom fick jag springa som en skållad hare, oftare än inte ut i backhandhörnet, och för er som inte spelar badminton kan jag berätta att det är ett hörn man helst undviker. Det är jobbigt att ta sig dit och därifrån och det är ännu jobbigare att få iväg bollen ordentligt. Efter tre hårda och jämna set stod jag i alla fall som segrare. Detta innebar att vinnaren i den därpå följande matchen mellan mig och Daniel skulle bli helt avgörande för utgången i tävlingen. Första set vann jag enkelt. Jag kunde lätt trycka ned hans ofta alldeles för korta servar med mina hoppsmashar. I andra började jag bli trött samtidigt som han fick ordning på servarna. Till slut vann jag dock med 21-19 och kunde med gott samvete lyfta nävarna i vädret. Riktigt skönt.

På kvällen var det rockgask på VDala. Isolation Years var kvällens huvudattraktion (om man inte räknar den utsökta buffén, som jag fortfarande inte riktigt har hämtat mig från). Jag förundras över hur bra de var. Jag är inte helt såld på nya skivan än, även om Albino child är en riktigt bra låt, och jag tyckte åtminstone inte innan kvällen att deras låtmaterial var starkt nog för en hel konsert. Men jag hade nog fel. Det var det bästa jag har varit med om sedan Tiger Lou lirade på Katalin för ett drygt år sedan. Jakob Nyström sjöng ännu bättre än på skiva, bandet var snortajt och jag hade tagit precis lagom många öl. Den perfekta konserten.

Idag har jag brunchat och lirat boll. Sedan har det liksom inte blivit tid för så mycket mer. Hade tänkt att slänga iväg en beställning till J!nx också. Innan jag lägger mig ska jag hinna KV-maila och reflektera också. Jag måste nog snabba på då.

Jag kunde inte riktigt bestämma mig idag. Jag har kommit på att jag nog tycker att Don't give up är bäst på Dreams (med Whitest boy alive) men jag måste ju nämna att It's Golden och Open those eyes lät bäst igår.

Hej och välkommen till Psykhjälpens telefonakut. Om du har tvångssyndrom, tryck 1 gång på gång. Om du har multipla personligheter tryck 2, 3, 4 och 5. Om du är paranoid: Vi vet vem du är och vad du vill, Så vi ringer upp dig. Om du är schizofren: Lyssna noga så kommer rösten i ditt huvud berätta vilken knapp du ska trycka på. Om du är deprimerad så spelar det ingen roll vilket nummer du trycker, ingen kommer att svara ändå. Om du har dåligt närminne, försök igen senare. Har du dåligt självförtroende så lägg på, vi har inte tid att prata med dig ändå.

Det är konstigt hur mycket ord kan betyda. Lite kallprat med korridorarna i köket kan värma ganska mycket ibland. En kopp kaffe är mer än en kopp kaffe. Det kan vara en och en halv kopp kaffe, och mer därtill. Kaffe är gott. Just nu kör jag Maxwell house, efter en ganska lång period av olika Zoegas-sorter. Jag tror nästan att jag gillar det förstnämnda bättre. Fylligt och smaskigt.

I New York verkar orden vara ännu viktigare. Jag vet att det godtagbart för politiker att blogga där, men "nigger" ska förbjudas. Jag är trött på deras jävla dubbelmoral. Bära vapen får alla göra, men inte säga vad de vill. Bomba irakier med "Burn motherfucker burn" i COM-radion funkar, men "The F word" bleepas varje gång det kommer på tv. Sila mygg och svälja elefanter?

Jag vet att jag inte är helt saklig och rättvis i alla mina inlägg. Jag kan acceptera det. Det är inget stort problem för mig.

Freak Kitchen är ett av landets bästa och roligaste hårdrocksband. Sanslösa intrumentalister och bra låtar. Testa Propaganda pie till exempel.

Bildt bloggar. Jag har inte läst hans blogg, av den enkla anledningen att jag hellre läser lite lättsamma och roliga bloggar, som stereogum, tjuvlyssnat och feber-bloggarna. Hursomhelst: Folk klagar på Bildts bloggande. Folk verkar inte tycka att Bildt ska få uttrycka sina åsikter, framförallt inte på en blogg där han får stå oemotsagd. Han använder bloggen till att svara på kritik mot honom, istället för att uttala sig i pressen. Så kan man inte göra, menar många kritiker. Jag tycker att det är jättebra att Bildt bloggar. Den gör det väldigt lätt för intresserade att 1) hänga med i vad vår utrikesministers verksamhet och 2) få en god bild av vad han tycker i många olika frågor. Kort sagt ett bra sätt att vitalisera demokratin. Fram för fler bloggande politiker!

Aftonbladet är värdelösa på att räkna med procent. Det är uppenbarligen ganska svårt det där. Journalistyrket är nog det yrke som har degenererats mest de senaste åren tillsammans med läraryrket. Jag vill egentligen läsa både pedagogik och journalistik. Kanske jag har en liten "rädda världen"-ådra ändå.

På lördag är det förresten både KM i Badminton och Rockgask på V-Dala. Söndagen bjuder på brunch och fotbollsmatch. Helgen kan bli kul.

Chris Garneau - Between the bars. En underbar Elliot Smith-cover med lite Goludmund-doftande piano och ömtålig sång. Ladda ner på stereogum.