Cynisk & småsur.

Det är en speciell känsla när 3000 personer studsar upp och ner samtidigt. En känsla som jag inte ogillar alls. Allt som allt var det en jävla bra idé att åka och kolla på NiN. Jag fick för övrigt två trumstockar i huvudet. Sen började folk slåss om dem.

Jag kollar ganska mycket på Jericho nu. Det är en serie som utspelar sig i ett USA där ett helt gäng atombomber har sprängts och de flesta större städerna är utplånade. Habil serie, men... Nu går jag runt och tänker att USA på riktigt har bombats tillbaka till medeltiden. Måste hejda mig själv gång på gång. "Kom igen nu, det där var bara på TV." Så kom inte och säg att man inte påverkas.

Second Life. Det är ett fenomen. Nyheter i Second Life är nyheter i den riktiga världen. Och det enda det handlar om är egentligen ett Monopolspel med riktiga pengar. Och i 3-D.

Det snackas om ett internationellt fack nu. Jag ogillar ju fack i allmänhet och jag tror inte att ett USA/UK-fack kommer att göra världen bättre. Det som är intressant här är dock något annat, nämligen att det har tagit sådan tid för idén att realiseras. Sade inte Marx "Proletärer i alla länder, förena er."? Jo, det gjorde han. Men proletärerna har inte förenat sig. Istället har arbetarrörelsen varit en protektionistisk och isolerande drivkraft utan dess like. Vaxholm är bara ett av många exempel där Marx's slagord hade bytts ut mot ett lika kraftigt "Proletärer i andra länder, ni behåller er plats i kön". Att detta ändras är förstås bara nyttigt. I en värld där arbetskraften är rörlig och företagen är multinationella är det en självklarhet att också facken måste se längre än till det egna landets gränser.

Nine Inch Nails – Hurt. Det var mycket kärlek. Magisk kärlek. (Nej, jag har inte knarkat. Det var bara bra.)