Cynisk & småsur.

Karolina Lassbo är en av Sveriges mest kända bloggare. Jag insåg ganska snabbt när jag kommit in på henns blogg – En galmourprinsessas dagbok – att detta var en person som jag hade åsikter om. Hon verkar vara beundransvärd på väldigt många sätt. Ser bra ut, är smart, ambitiös, talangfull och energisk. Hon hittar dessutom roliga saker på youtube.

Men...

Hon är också en utmärkt representant för ett fenomen som jag föraktar mycket. Hon är en Bimbo. Bland hennes intressen hittar man trevliga saker som matematik och politik, men också den här raden:
#Skor
# kläder
# smycken
# smink
# stiliga män
# galamiddagar
# kungahuset
# trendiga magasin och vad kändisarna gör.

Jag hatar sånt. Jag skiter i kändisar, jag skiter i mode, jag hatar att klä upp mig och jag tycker att kungahuset är fjantar.

Jag köpte mitt senaste par skor på väg till Göteborg. morsan hade med en något besviken ton kvällen innan frågat om jag "verkligen kunde åka till Göteborg i de där skorna". Jag insåg att det var dags att låta mina kära Nike gå i pension. De har ju trots allt hål på mer än ett ställe och är fulare än Wayne Rooney. Nu har jag ett par rea-Vans som antagligen kommer att följa med tills jag blir 30. Så mycket bryr jag mig. Men jag måste erkänna att jag har några t-shirts som jag gillar och bryr mig om. Framförallt min "Come on feel the Illinoise"-tröja. Men det har ju mer med musik än med mode att göra.

Hennes politiska åsikter har jag försökt leta reda på information om, men efter mitt sporadiska läsande har jag bara hittat ett politiskt inlägg, där hon tycker att Jan Gulliou är "ganska bra".

Jag får inget grepp om henne, vet inte om jag skulle gilla henne om vi träffades, men jag gissar att hon är jävligt trevlig. Att vi inte har det minsta gemensamt är dock en annan femma. Hon gillar uppenbarligen inte sport, verkar inte var musikintresserad och är som sagt en klockren ytlig bimbo.

Vad är då min dom? Hon är Aftonbladet, jag är... nåt seriösare. Jag kan inte ha respekt för någon som skriver om David Hasselhoffs raporterade fylla men inte nämner
kriget i Libanon med ett ord. Alla bloggar kan inte handla om allt, men alla dagböcker borde innehålla ett par reflektioner över viktiga saker som händer i världen. Särskilt sådana som folk läser.

Men å andra sidan kanske hon skulle tappa sina läsare om hon skrev om viktiga saker. Boten (Båten?) Anna och Mary-Kate&Ashley är vad folket vill ha.

Eva Cassidy - Golden Slumbers. En riktigt bra Beatlescover. Inte vanligt.

Precis hemkommen från säsongens första nattbad med sparv och Gabbe. Asskönt och trevligt och varmt. Gabbe har kommit målbrottet och låter helkonstig. Dessutom pratar han oavbrutet.

Det är så trevligt med "riktigt" sommarlov. Det är såhär det ska vara.
_________________

Postade inte det där igår som jag hade tänkt...

Igår tänkte jag skriva att det var alltid något med vapenvilan i Libanon. Det var det också, men Israel kan tydligen inte räkna till 48 timmar, så de började bomba igen efter 4 timmar.

"Vapenvilan blev möjlig efter en massaker i byn Qana i södra Libanon natten till i går då israeliska bomber dödade minst 60 människor. Ett dussintal hus rasade samman i Qana vid bombningarna. Med bara händerna sökte människor under morgonen i rasmassorna efter överlevande i ett hus där drygt 60 personer sökt skydd i källaren. De fann dammiga och blodiga lik av mödrar som omfamnade barn i pyjamas." - SvD.se 060731 13:59

Isreal gör sitt bästa för att få mig att välja sida i kriget. Men precis som Gunnar har påpekat är att ta ställning för en sida i ett krig samma sak som att ta ställning för kriget. Och det kan jag aldrig göra.

Iron & Wine - Passing Afternoon är stillsamt dyster och vacker som få.

Sedan ska jag skriva om Glamourprinsessan, Sveriges bloggigaste bimbo.

Israel tycker att en vapenvila är "onödig" eftersom de redan har öppnat "humanitära korridorer". Dessa har dock blockerats av Hizbollah. FN har dragit tillbaka sina trupper från södra Libanon efter att Israel bombade en FN-postering och dödade fyra FN-soldater. Expressens förstanyhet handlar om att det ska bli förbjudet att sola med stringtrosor i Paris.

Samtidigt har 36% av befolkningen i Botzwana HIV.

Vid Tsunamikatastrofen brydde jag mig knappt. Det kändes då som om det inte rörde mig. Jobbigt läge men vad ska man göra, liksom. Det är annourlunda nu. Nu handlar det om mänsklig idioti. Det är inga naturkrafter inblandade. Det handlar inte om tur eller otur, bara om hur vissa människor och deras samlade idioti sprider död och förstörelse runt sig, och om hur alla andra ser på.

Det här är inget nytt. Krig har det funnits så länge det har funnits människor (antagligen längre) men ändå förstår jag det inte. Men sedan är jag ganska konflikträdd också.

Burn motherfucker burn.

Vad kan jag göra åt det här vansinnet? Mycket. Vad kommer jag göra? Jag kommer att rösta på det parti jag tror på i höstens  val, jag kommer utbilda mig och skaffa ett fint jobb så att jag tjänar mycket pengar så att jag betalar skatt som gör mycket nytta överallt. Dessutom kommer jag att skaffa mig en fin platt-TV så att jag kan sitta och kolla på Aktuellt och klaga på allt elände i stil. Sedan kliar jag jag mig i nacken och tänker på nästa fotbollsträning. 

Jag har i alla fall köpt en Röda Korset-tröja. På rea.

Jag har tjatat om det här i flera dagar nu, och det är förstås inte roligt. Men det fortsätter ändå.

Lilly Allen - Smile. Tröst?

"Jag är fri!", tänkte jag proklamera. Det var ju sista dagen på posten idag, efter sex veckors jobb. Men sedan tänkte jag en gång till. Vad då fri? Är frihet verkligen avsaknaden av åtaganden och måsten? Eller är det tvärtom, att arbetet skapar en frihet? Nä, det tror jag inte, åtminstone inte i mitt fall, eftersom jag i nuläget inte är ekonomiskt beroende av att jobba. Det kan dock vara så i ett större perspektiv. 

Men det är en fin frihetskänsla man får när man sitter i kalsongerna med Pontus & Amerikanarna i högtalarna. Det är mitt val, mitt och ingen annans. Det kan jag göra, därför är jag fri.

Frihet är att blogga i kalsongerna.

Fri eller inte, jag har saker att göra nu också. Det viktigaste är att komma igång med kursvärderingarna. En om dagen är devisen som gäller, med start imorgon. Sedan ska jag flytta också...

Men om fyra veckor börjar plugget. Schemat ser ganska tajt ut. Innan dess ska jag ha hunnit fixa en ny väska.

Gåte är sköna. Sjå Attende är ett exempel på det.

Just det. Krig är idioti. Hizbollah är idioter, Israelerna är idioter, Bush är en idiot och halva Afrika är idioter. Jag förstår inte hur det kan vara så. Jag vill tro att människor i allmänhet är goda, rationella och ganska intelligenta. Jag vill tro att folk kan fatta logiskt rationella beslut.

Jag kan nog glömma det. Folk är idioter.

Det är deprimerande...

Jag har varit diciplinerad under veckan. Gått upp i tid, jobbat mina timmar, sovit på bussen hem och sprungit en ordentlig tur varje dag. Det senare i ett desperat försök att reparera konditionen och annat som blivit lidande av fyra veckors förkylning. Tänk vilken form jag hade kunnat vara i annars…

På söndag sätter fotbollen igång igen. Fy fasen vad roligt det ska bli. Var nere vid Åvallen igår och slipade på tillslaget lite. Visserligen var bollen i mjukaste laget, men jag tror ändå att jag har hittat ungefär rätt med mina överskruvade frisparkar. Hoppas jag får använda dem nån gång under hösten.

Det känns ovant att vara hemma och ledig en hel helg. Förra helgen spenderades ju i Götet och helgen innan dess var vi i Stugan. Blåbären är nog mogna snart. Måste upp en gång till och plocka en massa. 

MuVon är nyladdad, med bland annat The Cooper Temple Clause – Our eyes are bright.

Man kan göra en massa coola tecken på MaBooken som var svårfixade på PC:n. Jag förevisar: •Ω鮆µüıœπ˙~ß∂ƒ¸˛√ªfiøæ÷≈ç‹›‘’‚…©@£$∞§|[]≈±´¶°˝É√‡˜ÜˆŒ∏˚◊∑∆∫¯˘¬ºflØÆ⁄ˇÇ«»“”„≥—–—¡”¥¢‰¶\{}≠¿`

Wow!

Jag har kommit på ganska många sätt man kan missa bussen på. Dels kan man komma för sent, men man kan också komma för tidigt och gå innan bussen kommit. Man kan ha glömt reflex så att bussen inte stannar, man kan sitta i busskuren och tro att bussen inte kommer än på ett tag, man kan ställa sig på fel sida av vägen, man kan tro att det är fel buss som kommer och därför vinka förbi den och man kan slutligen – som jag gjorde idag – glömma pengar till bussen. Ingen katastrof just idag eftersom det finns en bil tillgänglig, så nu har jag en stund över till att göra nyttigheter här hemma innan jag måste iväg.

Fredag idag, men som Ronny brukar påpeka: ''Det är snart måndag igen." Den kommande måndagen kommer dock att vara min sista på posten, åtminstone för den här sommaren. Det är väl inte helt omöjligt att jag kommer tillbaka, jag lär ju knappast få nåt annat sommarjobb om jag inte söker, och det känns inte sannolikt i dagsläget. Jag brukar vara dålig på sånt nämligen.

Nu ska jag väl dra mig mot bilen snart. Måste ju komma i tid så att jag hinner en kaffe innan vi börjar. 

Bra musik just nu: Tool går flitigt i bilen, liksom Woven hand och Vapnet. Tool - Stinkfist är skönast på Ænima tycker jag nog.

Ja, en hel del har hänt sedan jag skrev senast. Zidane har skallat Materazzi, jag har druckit honungslikör, folk i mellanöstern har blivit tokiga och en massa annat.

Jag flyttar till Rackarberget 32 i augusti. Det blir nog bra.

I helgen var jag och Erik och hälsade på Z och Katarina i Götet. Grymt roligt, fast mitt beslut att använda de alldeles nyinköpta skorna på lördagen då vi gick runt i stan hela dagen var såhär i efterhand ganska korkat. Men som sagt, roligt var det. Vi hann med det mesta tycker jag, allt från Liseberg (vi kom strax efer lisebergsbanan kraschade) och Slottskogen med pingviner och älgar till Lejonet & Björnen och Hovåsbadet. Tip top. Snygg kräftfärg fick jag också.

Knappt två veckor kvar på jobbet nu. Det funkar ganska bra och folket där är trevligt och roligt. Kanske till och med kommer att sakna det lite.

Men skönt med lov sedan.

Fogelström kan sina saker. Tänk på det nästa gång ni ska läsa en bok. Jag håller på med Mina drömmars stad nu. Så bra. Det är trevligt att läsa.

Börjar jag få Lena Jensen-syndromet? Oroväckande. Och skumt.

Som avslutning på VM: Timo Räisänen - Bollen måste dö. Annars är det Hot Chip - Colours som är skönast. Och Vapnet - Thoméegränd. 

Jag känner mig lite så.