Cynisk & småsur.

Jag ska försöka att bli lite smartare. Jag ska försöka bli lite starkare, lite snabbare, lite uthålligare. Det är en bra målsättning.

Varför bry sig? Bra fråga.

Just nu är både Reinfeldt och Littorin på fackens sida. Det suger. Facken suger. Låt mig utveckla mina tankar, så att ingen tror att jag saknar argument. Vad gäller Vaxholmsaffären så beöver man bara läsa Maciej Zarembas artiklar i ämnet, Den polske rörmokaren. Byggnads blev tokiga och främlingsfientliga, troligtvis i strid med EU:s gällande lagstiftning (Svensk lag ger facket mer eller mindre obegränsade rättigheter). I salladsbarkonflikten som pågår i Göteborg för tillfället har en liten salladsbar med två timanställda, som inte vill ha kollektivavtal och har bättre villkor än vad avtalet skulle ge, försatts i blockad, tillsammans med resten av saluhallen där de håller till.

Det ska gälla avtalsfrihet i Sverige. Det är en bra princip, tycker jag. Man ska inte behöva gå med på något som man inte vill göra. Landsorganisationen håller inte med. De säger dig värna sina medlemmars bästa, vilket ju är förståeligt. Men i dessa båda fall verkar denna princip ha glömts bort och ersatts av en tanklös jakt på företagare. Metoderna är gangsterliknande på mer än ett sätt. Facket ger sig själv rätt att åtala, döma och verkställa. Allt det är jag inte förvånad över. Folk är idioter, precis som man kan förvänta sig. Det som förvånar mig är att den nya regeringen följer i fackens koppel. De går duktigt fot när det som behövs är en motkraft, någon som sätter ned foten och säger att det är dags för lite sans och vett.

Det blir mer och mer uppenbart att den viljan saknas i regeringen Reinfeldt, vilket leder mig till den viktigaste frågan för dagen: Vad ska jag rösta på nu då?

Jag är öppen för förslag, men just nu står det mellan nihilistmisantroperna och Lena Philipssons bakparti (om de ens finns längre) iför nästa val.

Mono - The remains of the day.