Cynisk & småsur.

Seanst jag skrev var det lördag. Det är nästan en vecka sedan faktiskt. Jag finner inte ro att skriva under veckorna speciellt ofta. Det är alltid saker som ska göras. Nu är jag i alla fall klar med kursvärderingarna för förra perioden. Skickade just iväg sista brevet. Men det finns ju alltid mer att göra. Typ att ta tag i nästa periods utvärderingar...

Vad har hänt då? Jo, det har ju varit Valborg! Vi kollade forsränning, åt, champagnegalopperade och grillade. Klart bra dag. Gustav hade köpt en soffa som vi gick runt med. Det är skönare i en soffa än på marken.

På måndagen var det fotbollsmatch mot Morgongåva. Vi spelade ut dem fullständigt, utan att för den skull själva spela speciellt bra. Kulan gjorde 1-0 i första och jag hade chansen att öka på när jag kom in i straffområdet och fick bollen av samme man, men skottet smet precis utanför krysset. I andra halvlek tog det dock fart på allvar. Kulan, Mårten och Kalle gjorde mål och Abbe höll tätt. 4-0 alltså och en andraplats i serien efter Hagby som krossade Fanna med 7-1 samtidigt och således har ett par mål bättre målskillnad. Laik är fortfarande poänglösa efter förluster mot Hagby och Tärnsjö.

I onsdags började jag bli förkyld, men det var toppmöte i badmintonkorpens div 3, så jag for till Fyrisfjädern på kvällen. Vi var bara två pers, så det blev två singlar och en dubbel för både mig och Henryk. Jag vann första singeln ganska lätt, medan Henryk förlorade sin. Dubbeln blev hård, vi torskade första set och vann andra. Till slut tog vi hem tredje också, men det satt hårt åt. Sista singeln började halvdant. Jag började känna mig hängig och trött och min motståndare var duktig och lurig, men han hade ganska hög felprocent och mina smashar och droppar funkade bra så jag lyckades vinna 15-12. I andra missade han ännu mer och jag gick upp till 14-8. Då tog jag helt slut. Tappade all ork och missade det mesta. han kom upp till 14-12 innan jag till slut kunde avgöra. Eftersom Henryk torskade även sin andra singel så blev det 3-2-vinst för oss. Det kan vi under omständigheterna vara rätt nöjda med.

Igår var jag inte och tränade eftersom jag hade feber och vill bli frisk, så istället gick jag med Sparven och Stål-Henke på The Wiz, estetshowen för året. Även om jag inte uppskattade låtarna i samma utsträckning som tidigare år så var helheten riktigt bra, inte minst på grund av riktigt habila skådespelarinsatser och framförallt grymma sångare. Sanna var perfekt som fågelskrämma (det var inte en pik) och plåtgubben var också riktigt bra. Midelf som lejonet gick mot strömmen och var bättre som skådis än som sångare.

Imorgon är det match igen, mot Månkarbo, som inlett serien överraskande dåligt. Jag tror inte att jag får spela så mycket efter sjukdom och med Martin tillbaka, men man kan ju hoppas på en halvlek i alla fall.

Jag har ett gäng nya favoritlåtar nuförtiden:

• Mates of State - Nature and the wreck. Vet inte riktigt varför jag tycker att den är så bra, men jag tycker i alla fall det. Jag tycker att den är asbra.
• Timo Räisänen - Fear no darkness promised child. Hela skivan är ruggigt bra, men än så länge är det här favoritlåten.
• Death cab for cutie - Summer skin. En liten revival skulle man kunna säga. Men det är en underbart vacker låt.

Sedan måste jag uppmärksamma sommarens ankomst också. Vädret de senaste dagarna har varit så underbart att jag knappt finner ord. Allt blir trevligare när det är soligt och varmt. Så är det.