Cynisk & småsur.

Jag kom på mig själv, alldeles nyss, med att lägga ett papper (Amnestybrochyr) under tekoppen för att inte få märken på bordet. Vi pratar om ett bord som är så fult att det knappt skulle synas någon skillnad om man hållde ut en burk målarfärg på det (värre skulle det i alla fall inte bli) och vi pratar om mig, som aldrig gör någonting för att hålla saker och ting snygga (förutom min MacBook). Vem är jag, och vad har jag gjort med mig?

Städade flogstarummet idag. Skönt att bli av med det, men sjukt trist att göra. Kom på roligaste saken dock om dammsugaren. Det finns en ramsa eller vad man ska kalla det som villar bort de flesta: Antingen regnar det eller också regnar det inte. Det regnar inte, alltså regnar det. När det gäller den helkassa dammsugaren i flogstakorridoren blev motsvarande: Antingen suger den eller också suger den inte. Den suger inte alltså suger den.

Jag gillar sånt. Fick mig att trivas med mig själv i flera minuter. Köp inte dammsugare på Claes Ohlson förresten.

Jag önskar mig ett strykjärn, en vattenkokare, en laserskrivare med duplex och en borgerlig valseger. En vecka kvar f ö.

Just det sista där är nog viktigast. Men just därför blir jag förbannad på när borgarna gör korkade saker. Det händer tyvärr för ofta. Problemet med Alliansen är att ett partis misstag drabbar hela gruppen. Som KDU-fjanten idag, vilket för övrigt har fått ganska extrema proportioner.

Valet handlar för mig om ideologi och de sakfrågor som jag bryr mig om. Jag tror på den liberala ideologin, att människor ska få möjlighet och uppmuntras att bygga sina egna liv. Jag tycker att rättvisa är ett överskattat och felanvänt begrepp. Det används mer i betydelsen likformighet och likriktning istället för att syfta på de grundläggande rättvisorna, alla lika värde och allas rätt till utblidning och arbete.

Rättvisa är inte att alla hoppar lika långt, utan att alla hopp mäts med samma måttband oavsett hur långt det är. Det innebär att alla i skolorna ska ha moroten lika långt framör sig. I den skolan som jag gick satt jag och knaprade på moroten medan vissa av mina klasskamrater sprang tills de blev blåa för att hinna få en tugga. Jag känner mig ärligt talat sviken. Jag inser att jag hade kunnat lära mig väldigt mycket mer när jag gick i skolan, men då fick jag aldrig chansen att testa mina gränser. Kanske får jag inte det nu heller. Man vet aldrig var gränsen är om man inte kommer över den.

Min poäng att den svenska skolan sviker de flesta av sina elever. Den sviker de svaga och den sviker de starka. En av tio är underkända i något av grundämnena efter grundskolans nio år. Individuella programmet, där dessa elever hamnar, är landets största. Det är sjukt.

Detta är min hjärtefråga, och därför är det helt otänkbart för mig att rösta på något av partier som har ansvaret för att vi har hamnat i den situationen.

Jag kom på något jag skulle skriva om, men sen glömde jag bort det. Jag är nog lite av mig själv i alla fall.

Obbjob - Malmö-Lund. Jag är inte så bevandrad på den svenska jazzscenen, men det här är det bästa jag har hittat, och det är bra. Ny skiva i höst alltså.