Cynisk & småsur.

Voluptuous och jag har haft en debatt. Så här ser det ut hittills. Mycket snack har det blivit. Intressant ämne och intressanta skillnader i synsätt dock.

V: Såg precis att vanligaste svaret på frågan "Är du feminist?" var nej. Är folk dumma i huvet eller? Tycker de att det är moraliskt försvarbart att västvärlden har betydligt mer av makten och pengarna också? Eller är det bara när det kommer till kön som ett förtryck är okej? Frustrerande!

E: Du förutsätter att man om man inte är feminist är för förtryck av kvinnor, vilket är ett ganska grovt misstag. Det kan ju vara så enkelt att man inte vill förknippas med idioter som Schyman, Winberg eller ROKS-tanterna.

V: jag förutsätter att man, som icke feminist, är emot ett könsjämställt samhälle, vilket jag tycker innebär ett förtryck. Att jag kan dra den här slutsatsen beror på att grunddefinitionen av feminism är just denna, "en rörelse för kvinnors jämställdhet med män" (Svenska akademins ordlista). Sen tycker jag naturligtvis att det är sorgligt när vissa kvinnor går ut och kallar sig feminister medan de istället talar om ett manshat/ett renodlat kvinnomaktssamhälle etc. vilket inte direkt är vad vare sig jag eller feminismen står för.
Vad jag emellertid kan tycka är lite konstigt är att mot detta reagerar de flesta väldigt starkt och vägrar därför att kalla sig feminister. Vad de inte tänker på, enligt mitt sätt att se på det, är att de på det här sättet ok:ar att det får vara precis tvärtom, alltså ett, kanske inte kvinnohat, men en kvinnoobjektifiering (män är som djur / kvinnor är som objekt, vilket är egentligen mest förolämpande? Jag vet inte) och ett maktsamhälle som bygger på män.

E: Men feminismen är inte den enda rörelsen som eftersträvar jämställdhet. Jag och många andra har åsikter om vissa såväl mål som metoder som feminismen förespråkar. Kvotering, till exempel, anser jag är rena motsatsen till jämställdhet, eftersom man då låter könet vara den avgörande faktorn. Jämställdhet borde väl vara att könet INTE är en faktor? Sedan har jag aldrig förstått vad feminismens mål är. "Att bryta den patriarkala maktstrukturen" Vad betyder det?

V: Som jag ser det är exempelvis kvotering ingenting som feminismen som grundbegrepp automatiskt förespråkar. Själv är jag kluven i frågan. Jag förstår vad du menar ang att det är helt tvärtemot jämställdhet, men samtidigt kanske man måste använda sig av ojämställda medel för att få jämställdhet i slutändan? Om det är det enda sättet att få en jämnare könsfördelning. Ändamålen helgar medlen liksom. Fast jag är inte säker.
"Att bryta den patriarkala maktstrukturen" betyder väl ungefär att man vill få bort den struktur som finns idag, vilken innebär att majoriteten av vårt lands maktpositioner besitts av män. Självklart finns det kvinnliga chefer etc, men de är bara en liten procent i jämförelse. Om vårt lands maktpositioner besitts av män blir ju också kontentan att vårt land i stort styrs av män, och det är alltså detta man vill arbeta för att motverka och istället, förhoppningsvis, arbeta för en jämnare fördelning.

E: Nä, om man bara lägger den enda meningen som du citerade i begreppet feminism har du ju rätt, men jag tror (tycker) att det har lite mer innebörd än så. Att ändamålen helgar medlen är i sig för det mesta skitsnack. I detta fall är inte heller ändamålet något att eftersträva (och då menar jag inte att kvinnor inte passar som chefer eller nåt sånt).
Det finns skillnader mellan könen, vad gäller val av utbildningar och karriärval, som inte är av ondo. Detta medför, som fördelningen är nu, att det finns mångdubbelt fler män än kvinnor som är chefsutbildade, något som förstås måste speglas i arbetsmarknaden. Jag tror att de kvinnor som väljer att utbilda sig för chefsjobb har minst lika bra, men antagligen bättre chanser att få jobb än manliga "kollegor".
Som Winbergskan uttryckte det: "Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens...".

V: Jag tror att varje enskild person som kallar sig feminist lägger in egna värderingar i det. Fortfarande tycker jag emellertid inte att det automatiskt innebär att man är för könskvotering. För att kalla sig feminist bör man stå för den mening jag citerade. Vägen dit skiljer sig sedan naturligtvis markant från person till person respektive parti till parti. Det är ju ungefär samma sak som att alla riksdagspartier i Sv idag är mot rasism. Detta betyder inte att alla är för Leijonborgs språktester, vilka han anser att ett steg i arbetet mot nationalitetssegrigeringen.
Tvärtom är det många som anser det vara rasistiskt. På samma sätt tror jag det kan vara med tankar kring könskvotering. Lika lite som alla antirasister anser att man bör införa språktester, lika lite anser alla feminister att man bör använda sig av könskvotering. Det ingår inte i definitionen.
Hur menar du när du säger att det finns könsskillnader ang karriärsval etc som inte är av ondo? Jag tolkar det väldigt negativt, men du ska få möjlighet att utveckla vad du menar.
Sen är ju det där uttalandet mest bara rent pinsamt, men jag gissar att det inte var så hon menade.

E: Jag tror nog att även de som inte kallar sig feminister lägger in egna värderingar i begreppet. Det finns ju som sagt andra grupper än feminister som står för den meningen. Tiden där alla oavsett åsikter ska (eller kan) vara feminister är förbi. Nuförtiden är feminismen en förhållandevis tydlig politisk inriktning, som jag inte sympatiserar med. Det finns bättre begrepp för mina åsikter.
Jag menade att det inte behöver vara negativt att 97% (eller vad det är) av alla lastbilschaufförer är män, eller att 70+% av alla sjuksköterskor är kvinnor, och att det kanske inte finns något anledning att göra något åt det. Män och kvinnor väljer i stor utsträckning olika karriärer, det är inget direkt negativt i det. Jag tror att alla individer väljer det de är intresserade av och har förutsättningar för, och alla individer skall ha möjlighet att göra det. Om det innebär att könsfördelningen blir ojämn är det inget problem.

V: Jag håller inte med dig. Jag tycker absolut inte tiden då alla bör kalla sig feminister är förbi. Jag tycker heller inte att feminismen är såpass klar i sin utformning, utan att det snarare finns många olika feministiska förgreningar. De flesta partier har ju exempelvis feministiska inslag i sina partiprogram. Sen att de misslyckas rätt mycket är ju en annan sak.
Jag tycker absolut att det är negativt att de flesta lastbilschaufförer är män medan de flesta sjuksköterskor är kvinnor eftersom det finns en skillnad i hur man värderar mans- respektive kvinnodominerade jobb. Lönen är generellt högre på mansdominerade yrken, statusen likaså etc. Jag tror inte heller att valet beror på att kvinnor har någon genetisk dragning åt omvårdnadshållet medan män pga sin DNAuppsättning är mer intresserade av motorer. Jag tror istället att det är sociala konstruktioner som jag anser bör brytas!
Att tro att alla individer väljer yrke efter intresse och förutsättningar tycker jag är både trångsynt, sorgligt och korkat. Att lägga så stor tilltro till den fria viljan som isf skulle innebära att människor inte alls påverkas av sin miljö i frågan om val i livet, känns rätt ogenomtänkt. Om man skulle dra ditt resonemang till sin spets skulle man nästan kunna anta att du också anser att människor som anser sig odugliga och misslyckade faktiskt också är det eftersom de naturligtvis känner till sina förutsättningar och vet att så är fallet. Så ser inte min värld ut.

E: Att de flesta partier har förslag/åsikter i sitt partiprogram som flera feminister håller med om betyder egentligen inget. De flesta har iaf övergett begreppet, av just de orsaker som jag tagit upp. Om status och lön i är olika i mans- och kvinnodominerade yrken är det väl det som är problemet och inte själva könsfördelningen. Jag hänger inte med i logiken i ditt sista resonemang. Jag tror åtminstone starkt på att man måste låta människor göra sina livsval själva.
Självklart påverkas alla av omvärlden, det är helt naturligt. Det är också naturligt att man ibland gör val som är felaktiga, av olika skäl. Inget av detta står i motsats till att folk ska ha möjlighet att göra olika val i livet.

V: visst, många har övergett begreppet av rädsla för att misstolkas av okunniga männuiskor, men likväl är en jämställdhetspolitik också en feministisk politik, enligt definitionen. Sen spelar det inte så stor roll vad folk väljer att kalla det. Det är ändå det det är. Ja problemet ligger absolut i att mans- och kvinnodominerade yrken inte värderas lika, men samtidigt tror jag att det är svårt att få ett undersköterskejobb att värderas lika högt som en vd-tjänst. Om inte annat ur ett maktperspektiv. Och det är ju det som det hela egentligen handlar om.
Att män i betydligt större utsträckning än kvinnor har maktpositioner i vårt samhälle. Jag tror, att för att ändra på detta, måste man få in fler kvinnor i maktposition och fler män i omvårdnadsyrken. En balans helt enkelt. Jag påpekar ännu en gång, jag är inte säker på att könskvotering är den rätta vägen att gå.
Ang egna val etc så tror jag att man kan jämföra kvinnliga val på arbetsmarknaden med många invandrares val. Många invandrare "väljer" att starta pizzerior eller städa eller liknande, trots att de har gedigna utbildningar från sitt hemland. Detta tror inte jag beror på att de alltid så gärna har velat arbeta på restaurang, utan snarare att samhället i stor utsträckning, uttalat eller outtalat, inte tillåter dem att arbeta med de jobb de är utbildade för. På samma sätt tror jag att många kvinnor "väljer" lågstatusjobb av rädslan för att annars verka högmodiga etc.
En kvinna med framåtanda ses ju inte direkt på samma sätt som en man. Man kan gå bak ändå till skolan där man ser tydliga uppdelningar i hur lärarna behandlar flickor och pojkar. Flickor lär sig alltså att bli omhändertagande och underordnade, medan männen lär sig det motsatta. Då är det ju inte särskilt konstigt att yrkesvalen blir därefter. Precis på samma sätt som invandraren lär sig att det svenska samhället inte ser med blida ögon på en ickesvensk i allt för högt uppsatta maktpositioner. Hur orasistiska vi än vill verka.

E: Det finns många feminister som inte skulle kalla t ex (fp)s politk feministisk, och det finns ingen anledning att använda ett begrepp som kan uppfattas så fel i onödan. Nej alla jobb kan inte värderas lika, och jag kan hålla med om att samhället kanske skulle må bra av en något jämnare könsfördelning i vissa yrken. Inte för själva arbetets skull, eftersom jag tror att kön i 999 fall av 1000 inte behöver spela någon roll, utan mest av symbolisk betydelse. Det viktigaste är ändå att man inte låter kön vara ett urvalskriterium om det inte finns väldigt specifika skäl.
Rasism finns i alltför stor utsträckning och bör förstås bekämpas med alla tillgängliga medel. Där finns bland annat bra diskriminerings- och hets-mot-folkgrupps-lagstiftning, något som helt saknas när det gäller kön på grund av den politiska - feministiska - majoriteten. Man kan absolut uppmuntra tjejer att välja t ex tekniska utbildningar (och andra där de är i minoritet), precis som man kan göra mycket för att underlätta för invandrare att komma i i arbetslivet, men det är svårt att göra mer än så utan att inkräkta på individernas egen valfrihet. Det är nog enda vägen att gå.

Lok - Sug min känns passande. Lok-Martins nya band Rallypack spelar f ö på Håbofestivalen. Ryktet säger att de är "det sämsta från Lok". Synd.