Cynisk & småsur.

Idag var det Studentdagen i Enköping (och på en massa andra ställen också). Dagen till ära var vädret på sitt allra sämsta humör. Regn var mer regel än undantag och temperaturen var inte direkt hög, runt 10 grader. Trots detta hade jag och Sparvarslet bestämt oss för att beskåda hökärror fyllda med odrägligt drägg i vita mössor.Vi åkte in till staden runt elva (förmiddag snackar vi alltså) och sammastrålade med Stål-Henke, som satt och åt en pastasallad på bredbar. Sedan drog vi ned till Systemet och Coop, där vi inhandlade lite alkoholhaltiga drycker (Henke köpte Smirnoff Ice, jag köpte Urquel) och ett paraply. Dryckerna var tänkta för kvällen, men det visade sig sedan att de får sparas till en annan gång, då vi körde nyktert hela dagen.

Vi stod och frös och kollade på alla skrålande lyckliga studenter, och efter ett par timmar tyckte vi att det var dags att dra hemåt, för vi var kalla och hungriga. Vi bestämde oss för att återsamlas framåt kvällningen för att kolla in Sveriges närmaste nattliv.

Så blev också fallet. Först hade vi tänkt att ta en kopp kaffe med Kotten, en glad och konstig typ, men hans kaffepolare var i Bro så vi drog ned till Stål-Henke, som under kvällen jobbade på Donken, och tog vårt kaffe respektive cheeseburgare utan ost där istället. Sen var det dags att skratta åt alla fulla fjortisar, en sysselsättning som denna dag bjöd på utmärkta förutsättningar för. Vi träffade Kia och eftersom hon hade Sparvens Michael Jackson-skiva gick vi hem till henne en sväng. Där träffade vi också Kobra-Karin, som var jättefull och jäteglad. Efter ett tag, under vilket vi bland annat kört ut till Donken och hämtat Henke, som slutat jobba, och en konsert med fjantarna i Rest In Peace/Winterbliss (de har inte riktigt bestämt sig för vad de heter) drog vi en vända fylleskådning till, varpå vi tackade för oss och for hemåt.

Vi diskuterade poesi. Jag hävdar bestämt att jag hatar i stort sett all poesi, men Sparven kontrade med att jag faktiskt är poet själv, eftersom jag skriver låttexter som ingen förstår och säger saker som "hoppet är det sista som överger människan". När jag tänker på det har han faktsikt en poäng. Inte för att jag själv vill se mig som en poet, inte minst för att detta skulle vara en starkt missvisande bild av mig. Vi försökte dessutom tolka texten till Blackout (som jag skrivit). Vi kom fram till att den handlar om att inse att verkligheten kan vara precis det man behöver, även om allt inte blivit som man tänkt och man inte uppfyllt alla sina drömmar. Detta är en högst liberal tolkning.

Kanske har tipsat om den förut, men wtf. Doris - Did you give the world some love today, baby?