Cynisk & småsur.

Krokiga tankegångar i raka rader. Glamourens antites. En obäddad dagbok.

onsdag, juni 01, 2005

 

Min dag

Ok, nu tar vi det här i tur och ordning. Kronologiskt blir bra.

I morse var det slutseminarium i programmeringen, allt gick bra och folk var imponerade av vårt projekt, spelet RUN, som är ett spel där man springer Track&Field-style. Jag snvände min sista kaffepollett och sade "Ses i höst!" till klasskamraterna. Sedan blev det ett par timmars on/off-skrivande på hemtentan. Strax före fyra gick jag ned till bussen som skulle ta mig till Örsa city.

Jag hade små förhoppningar om att något gott skulle komma av kvällens match mot Lagunda AIK, min moderklubb och tabelltvåa i vår serie. Vårt facit de senaste matcherna har ju varit långt ifrån bra, medan LAIK har snittat drygt tre mål per match och vunnit det mesta.

Till en början såg jag ut att få rätt. Vi tjongade mest och våra gäster tog ledningen efter en dryg kvart. Men sen kom vändningen. Martin, vår allra bästaste kantlöpare som kom tillbaka efter fyra-fem veckors skadeuppehåll nickade in 1-1 kanske tio minuter senare. Ganska snart efter det fick jag, som för dagen huserade på andra kanten, en bra löpboll. Jag sprintade ifrån deras ytterback, ingen mindre än min gamle bästis Jonas Bodin, och lobbade bollen över deras målvakt och in i bortre krysset.

Efter halvtid fortsatte vi springa och kämpa, och det dröjde inte länge innan jag fick bollen djupt nere på min kant, tunnlade Jonas och spelade snett-inåt-bakåt till en framrusande Martin som säkert placerade in trean. Sedan fick vi straff och de fick en frilägesutvisning, och när Pizza satte elvameterskicken kändes matchen rätt avgjord. Kalle satte punkt med 5-1 efter ett friläge.

Det finns få saker som känns bättre än att spöa LAIK, och att göra det på det sättet som vi gjorde idag är rätt oslagbart.

Den känslan satt kvar i maggropen hela väegen hem till Sernanders väg. Väl där började jag med att kolla mailen, och vad möts jag av om inte detta meddelande från Kallenbergsstiftelsen: "Du har fått ett stipendium för VT 2005." Tänk vad lite det behövs för att man ska bli glad, och jag som trodde att jag var "maxed out" på den fronten.

Nu ska jag ta tag i det som är kvar av hemtentan. Ni kan lyssna på nån glad låt så länge, tillåt mig till exempel att föreslå Good enough med Dodgy.

Ha't bra


Comments: Skicka en kommentar

<$BlogBacklinkTitle$> <$BlogBacklinkDeleteIcon$>
<$BlogBacklinkSnippet$>



<< Home
  1. Bara lite kvar.
  2. En nästan riktig måndag
  3. Carling weekend
  4. Blogg, i hemtentans spår.

Bloggtoppen.se



This page is powered by Blogger. Isn't yours?