Cynisk & småsur.

Jag blir sur på att en del saker hypas så extremt mycket. Coldplay till exempel. Där har vi ett rätt ordinärt (för att inte säga tråkigt) rockband, och när deras nya skiva är på väg skrivs det spaltmetrar i varenda tidning och deras singel spelas överallt, trots att den är högst medioker. Varför? frågar man sig då. Är det helt enkelt så att jag är den enda som inte förstått deras storhet? Nej, personligen tror jag att det har att göra med sångaren Chris Martin, eller snarare det faktum att han är ihop (gift?) med Gwyneth Palthrow. Patetiskt!

Ett annat exempel på musik som man hör för mycket av är Gwen Stefanis nya singel Hollaback girl, en låt som jag absolut inte förstår vitsen med. Kanske är det för att den är Neptunes-producerad, men den spelas iaf oavbrutet på VH1 och The Voice. So what the fuzz har jag fortfarande bara sett en gång. Patetiskt!

Loke fyllde 10 år idag. Han fick en väldigt bra blandskiva av mig., med bland annat Leif Karate, Nada Surf och Johnossi.

Detta är antagligen det roliagste du någonsin kommer att se på din dator. You don't know Jack Schitt. (Klicka på länken, bara.)

Musik som spelas för lite finns det förstås också gott om. Yvonne, det gamla svenska bandet som inte alls blev lika kända som Broder Daniel efter att de båda hörts i Fucking Åmål, hör man alldeles för sällan. Nu har de visserligen lagt av, men Hit that city är en av deras många bra låtar.