Cynisk & småsur.

FAN!!!

Det sista man vill när formen är skitbra, vädret på gång, gräset grönt och två asroliga matcher är alldeles inpå knuten är att bli skadad. Det är förbannat irriterande att halta runt och ha ont.

Igår var det höstpremiär i serien. Hinden kom på besök och vi gjorde en hyfsad första halvlek. I paus ledde vi med 1-0 efter mål av Pizza. I andra gick det lite trögare och vi hade svårt att hitta vägar genom deras försvar. Kan vara för att vi bara slog långbollar mot Kulan, som inte vann många nickdueller. Med dryga 20 minuter kvar gick jag in hårt i en närkamp och sprang med låret rakt in i deras vänsterbacks knä. Typiskt obekvämt, men det kändes ändå som om det skulle kunna gå att fortsätta. Efter en testlöpning upptäckte jag att det var en missbedömning. På med tryck och kylpåse på mig och in med Mårten på plan. Det gjorde tyvärr inte att laget spelade bättre, snarare tvärtom. Den återstående tiden ägnades mest åt försvarsjobb, och till slut, efter att bland annat ha missat en straff, kunde Hinden kvittera. 1-1 blev också slutresultatet. En klar missräkning, men Hinden var faktsikt bättre än vi räknat med.


På lördag väntar bortamatch mot suveräna seireledarna Vesta, utan mig. Trots det tror jag det blir svårt, om än inte omöjligt att få med sig poäng från den matchen. Vad som nästan är ännu beigare är att söndagen bjuder på b-lagsmatch mot Lagunda, här i Örsundsbro. Jag har tyvärr inte så stora förhoppningar om att kunna vara med, men man vet aldrig. Med lite tur så.

Dags för deppmusik, alltså. Imagine-covern med A perfect circle är deppig så det räcker och blir över. Och Yvonne - Hit that city.